Hur känns det att vara adopterad?

fullsizeoutput_94f
Passfoto, Astutik 1982

Jag är adopterad. Jag kom till Sverige från Indonesien för 36 år sedan, då var jag tre månader gammal. Så länge jag kan minnas har jag vetat om att jag varit adopterad. Min mamma pratade ofta om det. Vi tittade på fotografier från då hon hämtade mig. Hon läste böcker om hur barn i Indonesien hade det. Hon berättade allt hon visste. Jag tyckte om att prata om det och om mig själv, precis som alla barn gör. Men ju äldre jag blev desto mindre ville jag prata om det.

Jag minns att jag som yngre ofta fick frågan Hur känns det att vara adopterad?

Fram till för bara några år sedan brukade jag alltid svara att det kunde väl inte jag veta.
”Jag har ju aldrig inte varit adopterad”, sa jag lite kaxigt.

Jag har alltid sett mig själv som väldigt svensk och ville helst bara vara som alla andra. Helst av allt ville jag vara blond och lång, som de andra. Att försöka sätta ord på alla de motsägelsefulla känslor jag hade i kroppen kändes i alla fall som en alldeles för stor fråga att avhandla på tiorasten. Klart jag hellre ville vara med och viska om killar och köpa bullar i skolcaféet. Jag blev expert på att göra det hela till en ickefråga, framförallt inför mig själv. Men det hände att jag skrev om det.

[…] jag känner mig tacksam, ledsen, förvirrad, vit, icke-vit, nyfiken, rädd att göra fel, lämnad, uppskattad, efterlängtad, oönskad, perfekt, på fel plats, på rätt plats… allt samtidigt.

I mitt inlägg Gick och såg en film – om att vara adopterad skriver jag bland annat en del om dessa känslor.

Plötsligt händer det – dags att börja leta

När jag och Sebastian reste till Bali förra året passade vi också på att besöka Surabaya, storstaden där jag föddes. Även om jag inte hittade min biologiska mamma eller så så var det mycket som satte igång i mig i samband med resan. Jag skrev om det lite grann här på bloggen men inte mycket. Anteckningsboken från resan ligger fortfarande här hemma och gömmer mina tankar och känslor. Den tillsammans med alla andra dagböcker och skrivhäften. Och alla dokument och mappar på datorn. Det är svårt att greppa allt. Även om jag funderat enormt mycket på detta och skrivit och skrivit och skrivit så slutar det alltid med att jag har mer kvar att säga när jag reser mig från datorn än vad jag tyckte att jag hade när jag satte mig. Samtidigt som det känns som jag skrivit samma sak om och om igen.

Jag har alltid undrat. Även när jag försökte att inte undra. Jag har funderat, vänt och vridit på tankarna. Men det är först nu jag börjar förstå att det är jag som måste göra något om jag vill få svar på mina frågor och 36 år gammal känner jag mig faktiskt redo att börja söka efter mina rötter. En början blir att dela med mig av min process och mina tankar och den mest uppenbara kanalen för mig att göra det är här på bloggen. Förutom att det kan hjälpa mig själv kanske det också kan hjälpa någon annan där ute som funderar.

På fotot ser ni förresten min biologiska mamma i gul T-shirt. Enligt mina adoptionspapper heter hon Maisyaroh (fram till väldigt nyligen trodde jag att hon hette Janda, men mer om det en annan gång). Just detta foto hade jag hängande på en anslagstavla i mitt tonårsrum. Även om jag just då inte tyckte att det där med att vara adopterad var någonting att lägga någon större vikt vid så tittade jag väldigt mycket på det där fotot. Letade efter likheter. Undrade vad hon tänkte på när hon stod där. Undrade om det verkligen var sant att hon var min mamma. Kanske kommer jag få veta en dag.

Så. Hur känns det att vara adopterad?

Jag uppdaterar från och med nu direkt från anteckningsblocket. Om hur det var att se Surabaya 35 år senare, om hur det kan kännas när man inser att man vill söka upp sina rötter trots att man aldrig trott det tidigare, om hur det känns när man tror att man hittat en ledtråd och förhoppningsvis annat också. Så om du är nyfiken och vill höra mer om adoption, om att vara adopterad och om att söka sina rötter, följ mig gärna.

Är du nyfiken på något särskilt, låt mig gärna veta vad! Kommentera eller skicka mig ett mejl.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s