Om en långsam sommarvecka och att vänta trean

Det regnar ute idag också. Skurarna duggar tätt och ingen vet när de kommer eller hur länge de varar. Alldeles nyss slog blixten ner inte långt härifrån och nu lyser solen in från altandörren.

Den här veckan är det bara jag och Sebastian hemma. Inga barn. Planen var att vi skulle åkt till Stockholm i tisdags och hälsat på vänner och familj. Men nu har snart hela veckan gått och vi har istället fått spendera den med bara varandra. Lite (eller ganska mycket) som en dröm förstås (!) men vi tycker ändå lite synd om oss själva. Mest synd om Sebastian som fått bältros. Eftersom bältros kan smitta den som inte haft vattkoppor med just vattkoppor, och eftersom merparten av de vi skulle träffa har bebisar och/eller små barn, var det inte många kvar som var så sugna på att umgås med oss just nu. Bältrosen är alltså anledningen till att vi hållit oss hemma hela veckan.

Och det blev en ganska långsam vecka faktiskt. När barnen inte är hemma går jag ibland ner så mycket i varv att klockorna stannar. Och eftersom vi inte träffat i princip någon så har jag mest bara vilat hela veckan.

Förresten. Anledningen till mitt enorma behov av att vila. För er som känner mig så är det ingen nyhet längre, men för er andra kan jag stolt meddela att jag numera går runt och bär på, inte bara mig själv utan, en liten liten klump som är beräknad att landa på jorden i mitten av december. Det betyder att jag idag går in i min 22:a graviditetsvecka. Klumpen (barnet) är, enligt gravidappen Preglife som vi läser varje vecka, cirka 26 cm långt och väger cirka 370 gram. Det är ungefär lika mycket som den mängd champinjoner jag använder när jag lagar svamppasta. Ha! 52,9 procent av graviditeten har passerat och jag har 132 dagar kvar till beräknat förlossningsdatum.

Att vara gravid med trean

Det här med att vänta sitt tredje barn alltså.
Häftigt. Härligt. Spännande. Läskigt. Fint. Mysigt. Underbart. Lyckosamt.

Utan att låta som en instagram-morsa som lever det perfekta livet så är det faktiskt allt det där (jag väger upp positiviteten snart, lovar). Det är nu tio år sedan jag blev gravid med mitt första barn och åtta år sedan sist. Vilket är två evigheter sedan båda två. I början var jag lätt skeptisk och lite orolig för hela baletten med att börja om från början (och lite är jag det förstås fortfarande) men nu är jag helt förälskad i det faktum att det ligger en liten bebis i min mage. Inuti magen alltså. På riktigt. Jag tycker det är så sjukt fascinerande hela grejen. Den växer typ flera centimeter varje vecka och från att vara typ ett litet grodyngel kan jag nu känna den sparka och snurra runt varje dag. Det sjuka med allt är att jag trodde att det kanske skulle vara lite av en been-there-done-that upplevelse att bli gravid igen. Men nästan allting känns som om det är första gången. Jag kan i och för sig känna igen själva känslorna i kroppen, men det känns ändå som något helt nytt. Och om ni undrar så är den där mammalängtan precis lika stor som de andra gångerna. Nog nästan lite större. Med trean känner jag ännu mer att jag verkligen inte vill missa någonting. Jag vill göra allt rätt. Jag vill minnas allt och känner efter varje liten grej som händer. Försöker njuta av alla små saker för att vara säker på att jag ska kunna erinra mig hur det kändes någon gång i framtiden när jag sitter där i min gungstol med mina virknålar (eller med femte generationens smart-telefon-goggles…)

…att vänta sitt tredje barn alltså (de där jobbiga sakerna).
Det är också oerhört utmattande. Tungt. Oroande. Påfrestande. Begränsande.

Illamåendet (går över)

I början mådde jag illa non-stop. Det var i samband med vår resa till Bali som jag förstod att jag var gravid och alla dofter från resan får mig just nu att känna kväljningar bara jag tänker på det. Jag hoppas innerligt att den känslan försvinner sen. Heldeppigt att inte kunna tänka på återresan till Indonesien utan att få kväljningar. Men efter de första tolv veckorna mådde jag helt plötsligt ganska fantastiskt och tänkte att det där med andra trimestern verkligen var en hit. Jag gick till gymmet (en gång), tog långpromenader, lagade mat och kände mig riktigt strålande.
Tänkte: Det är så här det är att vara gravid!

Men den senaste veckan har jag i princip känt mig deprimerad. Det kan i och för sig hänga ihop med vädret och det faktum att vi fick ställa in semesterplanerna, men jag tror också att det är själva graviditeten. Jag vill sova. Hela tiden. Och när jag är vaken har jag en djupt inneboende vilja att bara sätta mig ner. Sen när jag väl sitter ner så är magen i vägen och det spänner och gör ont så jag måste ställa mig upp igen. Gaah!

Foglossning och träning under graviditeten

Min foglossning, eller bäckenbottensmärta, har blivit värre. Jag försöker promenera och röra mig varje dag men det är så urbota oskönt. Cykla är det som går bäst. Jag har lånat ett foglossningsbälte från min barnmorska vilket faktiskt hjälper lite. Och jag gör mina knipövningar. Det räknas också som träning har jag hört! Det sämsta med att ha så ont redan nu är att jag känner mig som en elefant. Jag vaggar verkligen fram. Men när jag ser mig i spegeln, eller möter andra som är sådär riktigt gravida, typ min svägerska, som ser ut som om de ska sprängas vilken sekund som helst. Då känner jag mig yttepytteliten och som världens tramsigaste som klagar på att “det är så tungt”. Men det äääär verkligen så tungt! Jag har ont i rumpan, under rumpan, runt höfterna och ja, i hela bäckenbotten. Och viktiga saker som att stå på ett ben är totalt uteslutet. Blä.

Eftersom jag ändå känner mig rätt så gravid och obekväm var det hur som helst liiiite skönt att slippa sitta i bil i 6 timmar upp till Stockholm och sen 6 timmar hem igen. Och även om jag mest har legat och vilat, pekat och ibland hjälpt till med min extremt vässade och snabbtänkta hjärna… så har vi faktiskt fått en hel del gjort hemma i huset under veckan. Eller Sebastian har fått en hel del gjort. Heja hjärtat!

Mer om det inom kort.

IMG_0467
Passar på att ta en sommarpromenad när det är uppehåll
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s