Hjälp. Jag har inte skrivit… nu igen

Skriva.

Jag tänkte att jag skulle skriva. Lite eller mycket eller i alla fall nåt. Nu när det äntligen blev helg. Jag hade två dagar utan planer. Inga barn hemma i huset och hoppet sa att nu ska det ske. Nu kan jag äntligen hinna med att skriva.

Lördag gick. Vi åkte ut i naturen och promenerade. Lyssnade på bäcken som rann genom isen. Fotade trädstammar, vårtecken och varandra. Vi gick bredvid varandra och jag fick hålla honom i handen. Min kärlek. Jag blev åksjuk i bilen. Vi åkte hem och låg på soffan. Glömde äta mat.

I ett tappert försök öppnade jag ett dokument. Skrev några ord om saker som dök upp. Kände att det kanske är det jag vill skriva om. Tittade inte åt det andra. Det som jag egentligen skulle skriva på.

Inga ord att räkna.

Vi tittade på play och sen hade dagen gått.

Det blev söndag. Jag hade kunnat sätta mig på morgonen precis som jag hade kunnat på lördagen. Men det var skönt att sova. Vi gick till stallet och pratade med hästarna. Sen kom det gäster. Dagen gick och den var fin. Vi gick på museum, tittade på konst, pratade. Sen åt vi semla. När kvällen kom somnade jag på soffan.

Och nu är det måndag igen. Snart.

Men en dag ska jag. Och jag vet att det inte händer förrän jag gör det.
Och det är bara jag som kan få det gjort.

Hur gör du för att få det gjort? Skrivandet alltså.

Annonser

6 reaktioner på ”Hjälp. Jag har inte skrivit… nu igen

  1. Jag skriver lite här och där, ungefär. När jag är riktigt ambitiös planerar jag det ibland flera dagar i förväg så att jag vet att jag ska ha tid (har varken barn eller partner, är värt att nämnas, enbart jobb och plugg). Sen gör jag det mysigt och inspirerande, och sen sitter jag och skriver och läser så länge jag bara orkar. Andra dagar är det svårare. Då skriver jag snabbt ner det jag tänker på i mobilen på spårvagnen eller i anteckningsblocket på föreläsningen, eller på annan valfri plats i annat valfritt medium. Jag är nöjd så länge jag skriver något varje dag. Det behöver inte vara långt. Det behöver inte ens vara bra. Så länge det är något.

    Gillad av 1 person

    1. Vilka goda tankar! Jag behöver nog jobba lite på det där med att vara nöjd så länge jag skriver något varje dag. Det är ju på nåt sätt det som räknas. Att skriva… oavsett. Många gånger tror jag att jag har för höga krav, eller orealistiska krav, utifrån omständigheterna. Att jag vill åstadkomma för mycket på för kort tid.

      Det låter härligt när du skriver ”sen sitter jag och skriver och läser så länge jag bara orkar”. Det blir mitt nästa mål. Att ha en sådan dag. Tack för inspirationen.

      Gillad av 1 person

      1. Jag hade också för höga krav förut. Då blev det som att det var lättare att skjuta upp det dag för dag för ”jag skrev ju ändå inte igår”. Och tillslut har man inte skrivit på veckor. Så istället började jag med väldigt låga krav, och då blev det plötsligt kul igen, och lätt att integrera i vardagen.

        Absolut, jag tror du kan ha en sån dag om du bara får allt att klaffa! 🙂 Sen är det bara att köra på like there’s no tomorrow.

        Gillad av 1 person

  2. Precis som Bokstund tror jag att ”lite varje dag” är nyckeln till framgång när det gäller skrivandet. Åtminstone för mig är det ofta jättesvårt och tar väldigt lång tid att börja skriva igen efter ett litet uppehåll – och det uppehållet kan vara bar tre dagar eller kanske en vecka, det går så fort att ”trilla ur” skrivandet. Jag har insett att för mig är det en nödvändighet att jag varje dag öppnar mitt manusdokument och skriver åtminstone ett par rader (eller i sämsta fall bara läser igenom lite av det senaste jag skrev) för att vara kvar där i mitt huvud. Jag behöver befinna mig i mitt manus nästan hela tiden, så att skrivstunderna kommer helt självklart för att jag behöver få ur mig det jag tänker på. Då går det väldigt mycket lättare.

    Men jag har också insett att ibland har jag perioder när det inte fungerar att skriva. När livet av olika anledningar kommer emellan och tar för stor plats, då släpper jag skrivandet tills det ser annorlunda ut (och för det mesta utan dåligt samvete för jag har skrivit så länge på samma manus att jag inte har några illusioner kvar längre). Jag kan också ha kommit av mig så mycket i skrivandet att jag inte kan ta mig tillbaka själv, och då brukar jag be om respons från en skrivkompis för att få energi och pepp och inspiration, och lite nya tankar om manuset. Alla sätt är bra utom de dåliga, som det heter. Men det viktigaste är nog att hela tiden behålla VILJAN att skriva. Har man den, så går det.

    Gillad av 1 person

    1. Tack för dina tips! Jag tycker att ditt tips om att åtminstone skriva några rader på manusdokumentet varje dag känns som en bra idé. Eller att i alla fall ha som mål att öppna dokumentet varje dag. För då kan jag hålla det levande och ge berättelsen en chans att fortsätta framåt. De dagar jag inte ens sätter mig så har jag liksom inte ens tillåtit berättelsen att ta plats och det i sig känns alltid lite ledsamt.

      Det låter också sunt att ibland släppa skrivande helt. Jag har pratat om just det med min skrivkompis och skrivandet, som livet, går ju upp och ner och det behöver vi nog tillåta oss. Men det svåra med det är att jag är rädd att jag inte kommer tillbaka igen, att jag kommer glömma av det. Efter att inte ha skrivit på så många år (mer än 15 år) och nu äntligen hittat tillbaka är det nog det jag är mest rädd för när jag tänker efter. Att tappa bort det igen.

      Jag jämför skrivandet ganska mycket med löpning och träning. Jag vet att det är jobbigt och svettigt men jag vet också att det blir inte gjort om jag inte gör det. Det är upp till mig själv att välja att göra det. Kämpa mig igenom, oavsett hur ont och jobbigt det än är. Sen vet jag också hur bra det känns efteråt. Alltid.
      Det i sig kan både motivera och ha motsatt effekt.

      Men jag tror som du. På viljan. Det är viljan som gör det.

      Gilla

  3. Men du hade ju en underbar helg! Livet, det ska också hinnas med, tänker jag. Skrivandet finns kvar 🙏🏻
    Jag skriver korta pass, ofta medan sambon pysslar med sitt (kollar trav alternativt text-tv på paddan) så pysslar jag med mitt. Det fungerar bättre för mig än att sikta på långa pass som bara dränerar.
    Mitt bästa ”kom igång”-tips är att öppna och läsa några rader av det du skrivit, utan att tänka att du ska skriva, ofta kommer lusten då. Mitt näst bästa tips är att ha ett följebrev att fila på, du kan öppna det och pilla lite och så väcks lusten.
    Kul att du kommit igen med skrivandet efter ett långt uppehåll, jag har haft flera årslånga uppehåll då livet och karriären kommit emellan, det härliga är att skrivandet är som en trogen vän när helst man behöver det.

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s