Och sen tog det stopp (om skrivkramp)

Sen sist. Efter att ha gjort en ordentlig plan (ett synopsis), skissat på innehållsförteckning, karaktärsgalleri och lite annat kom jag ju äntligen igång och började skriva!

Tack vare Skriv! fick jag mycket pepp och tips som gjorde att jag höll i min plan. Vi var några stycken som gick samman och började ge respons på varandras synopsis och lite på texter. Det var jätteroligt och givande. Karaktärerna började ta liv och jag upptäckte känslan av att ”berättelsen hände”. Mina huvudpersoner talade om för mig vilka de var och jag följde dem och skrev lite här och var i berättelsen.

Men sen tog det typ stopp. Sommaren hände och det blev svårt att hinna med allt. Vi hade massor av härligt besök, jag läste böcker, vi badade och sprang i skogen. Underbara sommar. Jag ångrar inte en sekund men skrivandet kanske inte tog mig riktigt så långt som jag hade hoppats.

Så nu. Den där gränsen när motivationen går över till press. Så hårfin och svår att förstå sig på.

  • Jag tvivlar på berättelsen
  • Jag skriver inte på berättelsen

Jag sitter i detta nu och har börjat fundera på nya berättelser och saker att skriva på. Jag vet att jag borde ge berättelsen en chans men samtidigt vill jag inte slarva bort alla idéer som dyker upp och som pockar på uppmärksamhet. Tänk om det är en av de idéerna som blir den där boken?

Men.

Skriv! säger jag och min skrivkompis

En mycket bra sak som hänt sen sist är att jag genom Skriv! har fått mig en skrivkompis. Vi hade vårt första möte i torsdags och det känns väldigt skönt att bolla känslor, idéer och tankar kring skrivandet med någon som också skriver.

Det började med att vi var den där lilla responsgruppen, men eftersom grupperna ska göras om enligt tips från coachen delade vi oss istället i skrivkompispar.

Det jag kom fram till efter vårt möte i torsdags var att jag kan fundera på berättelser, planera, fixa och redigera hur mycket som helst, men själva berättelsen kommer inte hända så länge jag inte skriver på den. Så. Jag måste ju bara göra det. Det förstår jag ju. Så jag ska försöka.

Men för att inte tappa bort nya idéer har jag en idébok nära till hands. Och just nu tänker jag mig att om skrivglädjen i bokprojektet inte håller uppe så måste det ju vara ok att skriva åtminstone någon liten berättelse in emellan. För att hålla ångan uppe liksom. Det är väl i alla fall bättre än att inte skriva alls. Eller vad tror ni?

I övrigt inspirerar naturen mig väldigt mycket just nu. Svampplockning, löpning och utomhustid är guld värt för sinnet. Kom precis tillbaka från en kvällspromenad mellan åkrar, tågräls, hus och hästhagar.

Luften andas sommar, men vinden höst. 
Det doftar torra löv och solnedgång. Grusvägen under himlen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s