Att springa Göteborgsvarvet för första gången

För ett år sen hade jag, efter att i 33 år envist hävdat att jag inte kunde springa, precis kommit igång med min löpning. Löparglädje och Jaana Nehez hade lockat mig med på ett träningspass där man kunde pröva på orientering och efter det fick jag lite mersmak så i juni startade jag ett ”Lär dig springa”-program på Runkeeper. Jag sprang 2-4 km per pass och kom igång riktigt bra.

Idag sprang jag min första halvmaraton och genomförde mitt första Göteborgsvarv.

löpare i startgrupp 16 redo för start
Startgrupp 16 – bästa gruppen

Göteborg – du får mig så lätt

Under de åren jag bodde i Göteborg älskade jag det mesta med staden. Göteborgsvarvet var inte en av de sakerna. Det var folk överallt och alla var i vägen. Det luktade svett och det var skräp överallt. Om jag mot förmodan kände någon som sprang så hade jag ingen aning om hur fort eller när personen sprang så att försöka heja och hitta hen var i stort sett omöjligt.

De är uppe på taken, alla är högt över staden. Sommaren snurrar fort när vi bara snöar bort.

Men med Håkan i lurarna (cheezie, jag vet) tog jag idag, med en helt ny syn på varvet, mig fram genom gator och över broar i min gamla stad. Jag kom på mig själv med att le för mig själv flera gånger, blicka ut över havet, folket och ett gråregnigt Göteborg. Sig likt, men olikt.

När du förändrar ditt sätt att betrakta saker, förändras de saker du betraktar.
Max Planck

De första kilometrarna var vädret ljummet, disigt och stilla. Ljuvligt att springa. Den första biten i Slottsskogen går inte att beskriva som något annat än ett stort kalas. Fullt med glada människor som hejade, åt glass, lekte och kollade på djuren (alltså inte bara på oss som sprang utan de andra. Kommer förresten ihåg påfågeln jag ritade i första klass efter ett besök i parken.)

Genom Majorna kändes det som att springa ”hemma på våran gata i stan”. Eftersom det var soligt njöt jag extra att springa under de första vattenduscharna.

Tempot kändes behagligt väldigt länge. Inget flås utan bara väldigt, väldigt skönt att kunna susa fram i njutbar takt. Jag stannade till, gick några steg och drack vid varje vattendepå.

Jag hade bestämt mig innan för att inte slösa onödig energi i backarna. Så över Älvsborgsbron gick jag min första bit. Det var så trångt och gick långsamt att springa så det hade bara varit dumt att inte passa på att gå lite. Älskade känslan av att kunna röra sig fritt i bilfilen över bron och att all trafik var stilla på grund av oss.

Neonskyltar på gatorna sänder ljus till mig och skatorna, alla dansar…

I virrvarret vid startområdet hade jag råkat sätta på Spotify att spela bara mina fem sparade Håkan Hellström-låtar fastän jag förberett den perfekta springlistan. När jag insåg att det bara var Håkan blev jag först irriterad men det blev i ändå som pricken över iet när jag sprang där över Hisingen. Filmiskt, göteborgsk och oväntat peppande. Men efter 11 km fick det vara nog och i Sannegårshamnen stannade jag till och bytte innan jag passade på att springa några hundra meter på bryggan som omväxling till all asfalt.

Götaälvbrons början
”Blodsmak i munnen lungan känns som den kollapsar. Två röda från att smaka döden över asfalt, strö över min aska sår fyllda med havssalt. Benen tar mej framåt men just nu går det så sakta.” Timbuktu

När det blev dags att lämna Hisingen började benen kännas tunga. Timbuktu och Spring hjälpte lite grann men i stigningen över Götaälvbron var jag tvungen att gå en bra bit. Vid slutet av bron visade klockan 16.40, vilket var nästan exakt min måltid på platsen och det gjorde mig glad. Motsträvigt sprang jag upp förbi Lilla bommen och Brunnsparken. Det hade börjat regna nu och det blåste rätt kallt. Inga fler vattenduschar.

Precis när det kändes som mest kämpigt hände något magiskt! En bästa vän och hennes familj stod helt plötsligt precis jämte mig och skrek mitt namn. Jag high-fivade henne, blev rörd och glad och fick kraft att fortsätta förbi Stadsteatern och ta mig upp nästan hela vägen till Poseidon.

Trots den nyvunna kraften så tog lusten lite slut någonstans uppe på Avenyn. Vid 17-kilometersmarkören ville benen inte vara med längre. Vaderna kändes krampiga och gjorde ont. Jag var tvungen att gå en bit men efter Poseidon utnyttjade jag sluttningen och sprang vidare på ren vilja. Förbi Vasa och mot Handels. Mycket nostalgi och jag hann till och med snegla upp mot min gamla gymnasieskola. Men det var faktiskt mest bara jobbigt just här.

Jag kämpade på. De sista kilometrarna har jag ingen uppfattning om någonting jag sprang förbi, jag ville bara komma fram. Det gick ganska långsamt vid det här laget och jag fick stanna ytterligare ett par gånger innan den allra sista kilometern som gav mig den på att springa. Det kändes knappt som om jag sprang men jag kunde se att det ändå gick lite fortare än om jag hade fortsatt att gå.  Upp för sista backen och sedan in på stadion. Kraft av älskade som skrek och hejade, jag blev sådär rörd och glad igen och hann till och med vinka. Sprang på lätta (kanske lite överdrivet men typ) fötter in i målet på 2:27:33. Tog min måltid med 2:27 minuter.

IMG_9980
Jag och min hjälte. Utan honom hade jag aldrig valt att tro att jag kunde springa.

Kexchokladen och bananen var underbara. Medaljen megasnygg. Jag fick äntligen på mig varma kläder och stoppade försiktigt in min nummerlapp i en plastficka. Jag stötte av en slump på två kollegor och sedan fick jag äntligen kramar.

På vägen hem höll jag på att svimma på bussen för jag hade visst glömt att sitta ner sedan målgången. Jag var tvungen att knacka en kille på axeln och be om lov att sitta en liten stund. Stackars tant. Jag tror jag har fått ett blåmärke i ländryggen av mitt flipbelt och jag är rätt yr i skallen också. Men shit vilket grej ändå.

Jag har sprungit Göteborgsvarvet.

2 reaktioner på ”Att springa Göteborgsvarvet för första gången

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s