Från ”Jag kan inte springa” till första milloppet

”Jag kan inte springa!” har jag envist hävdat i 33 år. Jag kämpade mig igenom 1 km i skolan och fick alltid panik efter 400 meter de gånger jag försökt mig ut i spåret som vuxen. Men i februari sprang jag för första gången ett par kilometer utan att stanna! Sen vågade jag inte pröva igen förrän i juni då jag lufsade mig igenom 3 km. Men med massor av push från sambon, läsning och en god portion vilja blev det efter några rundor till och med roligt att snöra på sig skorna.

Jag kanske kan springa ändå. Igår sprang jag mitt första lopp! Nästan ofattbart i mina öron att jag sprungit ett lopp på en mil. Det var dessutom jätteroligt! Helsingborg Marathon Stafett.

Och jag fick en medalj.

Detta publicerade jag igår i facebookgruppen Lonesome runners. Gruppens medlemmar är fantastiska med att gilla, ge varandra råd och att stötta varandra. Gå med i den gruppen om du vill komma igång med löpning eller bara vill bli bättre och nätverka med andra som är intresserade!

Jag har alltså lärt mig att springa. Jag tycker väldigt mycket om att lära mig saker, men jag har aldrig tidigare lärt mig något som jag trodde jag inte skulle klara av. Därför är detta med att springa något alldeles unikt.

Idag är kontentan att jag har lärt mig springa. Det gick att lära mig det. Hur det gick till är en berättelse för sig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s